torsdagen den 17:e april 2014

"Du hör inte hit, Beiron"



Häromdagen när jag städade och rotade runt på barnavdelningen hittade jag en bilderbok jag inte sett innan. Den heter Du hör inte hit, Beiron, är gjort av Anna Härmälä och handlar om hunden Beiron. Han bor i skogen men får för sig att han ska göra en resa för att tävla i en hundutställning. han måste gå och gå för att komma fram. Väl där ställs han inför den helt nya frågeställningen - vilken ras är Beiron? Vart hör han?


Bilderna är jättefina! Omväxlande enkla och tydliga, eller superdetaljerade och myllrande. När jag läste var jag tvungen att stanna till i berättelsen flera gånger för att titta på en styrketränande mullvad eller ett gäng igelkottar som gick irriterande långsamt över en väg. Eller för att ta in alla uppradade hundar som med varierande framgång försöker uppfylla idealet för sin hundras:



Boken har ett klassiskt och ganska tryggt sagoupplägg (hmma - resa - utmaningar - framgång - resa - hemma - kalas!), det är verkligen bilderna som gör boken.

Skynda hit, så kan du hinna låna den innan påsk! Här ser du boken i vår katalog.


torsdagen den 10:e april 2014

Skrivardagar med Cannie Möller på Lidingö stadsbibliotek


Du har väl inte missat att vi även i sommar anordnar våra populära skrivardagar?! I år är det måndag den 16 till onsdag den 18 juni som gäller och årets författare är Cannie Möller. Är du mellan 11 och 17 år, så är du välkommen att anmäla dig till Victoria Jonsson. Läs mer om skrivardagarna här.

Vill du veta mer om Cannie Möller och hennes böcker, så kan du läsa mer här.

Välkommen med din anmälan!

onsdagen den 2:e april 2014

Majgull Axelsson - Jag heter inte Miriam

En romsk kvinna antar namnet Miriam och en judinnas identitet för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück. Hon kommer till Sverige med de vita bussarna och gör allt för att dölja sitt förflutna. Men när Miriams 85-årsdag ska firas tror familjen att hon har blivit dement när hon säger att hon inte heter Miriam.


Majgull Axelsson är aktuell med sin nya roman "Jag heter inte Miriam". Den kom ut får några veckor sedan och hon var här på Lidingö bibliotek och pratade om boken i tisdags. Romanen är fiktiv men bygger på historiska händelser och vissa historiska personer. Den handlar om teman om identitet, etnicitet, klass och historia. För er som inte var på biblioteket och lyssnade, eller för er som vill läsa mer, finns en DN-intervju där hon berättar om boken och skrivandet här: http://bit.ly/1ebEUDR Sveriges Radio har idag publicerat en recension där Majgull Axelsson kallas "en psykologins mästare" och "en klar iakttagare av både klass och förtryck". Lyssna/läs recensionen här: http://t.sr.se/1ebGmG0

Majgull Axelsson med sin nya roman. Bild från författarbesöket 1/4.

Nu önskar jag att jag hade varit lite slugare och sett till att få tag i ett exemplar av boken, så att jag bara kunde gå hem och läsa. Se "Jag heter inte Miriam" i vår katalog: http://bit.ly/1jzYONK Det är reservationskö nu, men kanske kan du få tag i ett korttidslån framåt helgen?

tisdagen den 25:e mars 2014

Alma till Barbro!

Idag har vi fått veta att Barbro Lindgren har tilldelats det prestigefulla Almapriset! Oerhört välförtjänt tycker jag liksom juryn som lyfter fram hennes inkännande och närvarande berättande i motiveringen. Fem miljoner får Lindgren att sätta sprätt på, det första jag kom att tänka på var vad Loranga i Loranga, masarin & Dartanjang skulle göra om han fick så mycket pengar. Typ köpa varmkorv för alltihop och mata tigrarna med.


Barbro Lindgren har en otrolig bredd i sitt författarskap, allt från pekböcker om Max, eller min favorit Nu är vi gorillor låtsas vi, till kapitelböckerna om Sparveln och Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Blir sugen på en omläsning av hela rubbet nu.
Almapriset räknas som världens största pris för barn- och ungdomslitteratur och ges till författare, illustratörer eller folk som jobbar med läsfrämjande på andra vis. Det instiftades av regeringen 2002 till Astrid Lindgrens minne.


Vi säger Grattis Barbro och firar med en våffla och en dikt av dig:

Någon gång ska vi dö
du och jag
Alla människor ska dö
och alla djur
och blommorna på marken
men
inte allihop på en gång
utan då och då
så att det knappast märks


torsdagen den 6:e mars 2014

Ester Blenda Nordström & upplevelsen som journalistisk metod.



Ester Blenda Nordström var journalist och författare. Hon föddes 1891 och blev känd 1914, då hon ”wallraffade” som piga på den Sörmländska landsbygden. Tillvaron på bondgården fann Ester Blenda (som alltså var en journalist från Stockholm) både främmande och lockande. Hon publicerade texter om sin tid på gården både som reportageserie och i bokform i "En piga bland pigor". De gjorde succé! Hon skriver om långa arbetstider och dålig hygien, men också om roliga logdanser och god arbetsgemenskap. Boken kom i nyutgåva 2012 och jag tycker att den har stått sig bra! Den är lättillgänglig, rolig och tänkvärd och liknar på vissa sätt Elin Wägners texter från samma tid.

Här är länk till denna bok i vår bibliotekskatalog: En piga bland pigor

Ester Blenda Nordström kunde köra bil. I en episod i En piga bland pigor låtsas hon dock oförmögen när en dräng slår vad om mer pengar än hon vill lura av honom.
Samma förlag gav i slutet av förra året också ut Kåtornas folk från 1916 i nyutgåva. I den arbetar Ester Blenda Nordström som lärarinna i en samisk nomadskola. Boken börjar med en dramatisk skildring av en nattlig vandring med renarna genom kraftig snöstorn.

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende - virvlar, biter, tränger sig genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, [...]."

I samband med återutgivningen av Kåtornas folk tog Radio Sapmi upp en intressant diskussion. Lyssna gärna på ljudklippet i länken. Den handlar om det perspektiv Ester Blenda skildrar samerna ur - ett politiskt naivt utifrånperspektiv. Det är värt att ta som en påminnelse om att wallraffskildringar alltid är skildringar ur ett perspektiv: vanligt är att en person ur en grupp (ofta ett majoritetssamhälle) studerar en annan grupp som anses outforskad eller hemlig (ofta en minoritet) och rapporterar sina upplevelser tillbaka till den första gruppen. Det starka med Ester Blenda Nordströms texter tycker jag är att hennes intresse och engagemang för att uppleva och skildra skiner igenom.

Se om några böcker av Ester Blenda Nordström finns inne på biblioteket här

tisdagen den 4:e mars 2014

Prisad vare den gamla berättelsen!

Det var ju Oscarsgala i helgen, mycket glitter, glamour och glada skådisar. Två av de filmer som prisades allra mest är baserade på rätt så rejält gamla böcker. Så för att inte lillasyster filmatisering ska få all stjärnglans tänkte jag passa på att presentera originalen.

12 years a slave vann bland annat pris som bästa film. Det är berättelsen om en man, Solomon Northup, som föds fri 1808, växer upp i New York, skaffar familj men i trettioårsåldern kidnappas och säljs som slav. Fråntagen sitt namn, sin familj och sin frihet slits han in i en helveteslik verklighet som är vardag för många sedan födseln. Kontrasterna förstärker den djupa orättvisan i systemet. Northup skrev sin egen historia 1853 efter att ha blivit befriad, som en del i kampen att få sina kidnappare dömda och bekämpa slavhandeln. Boken föll dock i glömska efter några år, men har nu återupptäckts, filmatiserats och kommit ut i nyutgåva. Vi har den här.




Bästa kostym och scenografi gick till The great Gatsby, föga förvånande eftersom tiden och miljön torde vara paradiset för en kostymör att grotta ner sig i. Boken är en riktig klassiker, skriven av F. Scott Fitzgerald, utgiven 1925. Själva berättelsen utspelar sig under en sommar 1922, det är semester, kärlek och vilda, vulgära partyn. En av festfixarna är den excentriske miljonären Gatsby, i hans palats verkar överklasskidsen ha en enkel tillvaro, men under ytan lurar självklart hemligheter och förbjudna känslor. Fitzgerald beskrev själv boken som ”en roman om flappers, skriven för filosofer”. Kolla om vi har den inne här!



onsdagen den 26:e februari 2014

Gotiska prinsessor

Idag har ju namnet på vår alldeles nya lilla prinsessa tillkännagjorts, hon ska nämligen heta Leonore Lilian Maria. Vackra namn allihop, bra jobbat där Madeleine och Chris!

Namnet Leonore är ju inte bara vackert utan också, för den som är något litet inläst på gotisk skräck, ett namn som bär vissa konnotationer. Redan 1773 föddes den första skräckprinsessan med namnet, som då stavades Lenore. I Gottfried August Bürgers dikt med samma namn är Leonore nämligen en ung kvinna som otåligt väntar på sin fästman William som aldrig återvänder från kriget, tills en natt då en skepnad som påminner mycket om honom dyker upp vid hennes dörr och bjuder in till en nattlig ritt med minst sagt kusliga förtecken. Dikten påstås ha varit mycket influentiell för den kommande vågen av gotisk vampyrskräck, även om Bürgers Leonore inte är någon renodlad vampyr.


En annan gigant i gamet som plockade upp namnet till en av sina återkommande karaktärer var Edgar Allan Poe, som sannolikt hade läst Bürgers ballad. Hos Poe dyker hon upp två gånger i dystra sammanhang, dels i dikten Leonore och dels i kanske ett av hans absolut mest kända verk Korpen. Många misstänker att Poes Leonore är synonym med hans alldeles verkliga hustru Virginia Eliza Clemm.



Men det är inte bara uteslutande gloom and doom över namnet, det finns också en sentida tecknad serie, inspirerad av de tidigare Leonororna, där Leonore tillsammans med sin till ett gosedjur förvandlade vampyrkompis Ragamuffin kan passera mellan de levande och de dödas värld.


 
Låt oss hoppas att slottet nu fått en riktig liten gothprinsessa!