tisdag 5 februari 2008

Månadens creddförfattare: Paul Auster

Sugen på att casha in lite kulturell credd? Klart du är. Otillfredsställd hipphetslängtan är en klart underskattad anledning till att frossa i tegelstensromaner och skum poesi. För litteraturens motsvarighet till modets dressed to impress-strategi är definitivt INTE att, när din balla bordspartner med japansk designertröja och konstfacksambitioner frågar dig “Har du läst något stimulerande på sistone?” komma pipandes med nåt hafsigt i stil med “eh, hon Marklund va rätt bra”. Förstå mig rätt, du får jättegärna läsa Liza Marklund eller Robert Jordan eller baksidanpå mjölkpaketet eller precis vadsomhelst, jag säger bara att i vissa situationer kan det vara bra att kunna langa fram en riktigt, riktigt cool författare.Finns det överhuvudtaget såna, kanske du undrar. Och svaret är att det gör det. Definitivt. Det finns en liten slick klick av avundsvärda författarskap som av olika anledningar kommit att omges av den där svåruppnådda, raffinerade imagen som inte är pretto men ändå så mycket mer än den vanliga mainstream-geggan. Receptet tycks bestå av en lagom dos otillgänglighet, en förvånansvärt hög halt läsbarhet (tack och lov), ovanligt påhittiga berättargrepp och - mycket viktigt - de har mycket ofta någonting att göra med det mystiska men ack så überhippa begreppet postmodernism (för er som inte hört talas om postmodernism, misströsta icke, klicka här så bliver ni upplysta). När den konstnärliga kakan innehåller dessa ingredienser blir resultatet något mycket mycket bra. Här på bibblan vill vi förstås gärna guida dig genom denna sofistikerade kategori skribenter, och därför kommer vi från och med nu en gång i månaden ge dig Månadens creddförfattare. Bra va? Självklart går vi ut hårt och inleder med ingen mindre än den fantastiske superhipstern Paul Auster. På med nördbågarna nu:

Paul Auster föddes 1947 i Newark, New Jersey och fick sitt genombrott med den s.k. New York-trilogin; “Stad av glas” (finns numer också som tecknad serie), “Vålnader” och “Det låsta rummet”. Ska ni läsa någonting alls av Auster - och det ska ni ju - så är det New York-trilogin ni ska läsa. Inte nog med att den är Paul Austers mest monumentala verk, det är dessutom hans coolaste och bästa. Till sin struktur påminner böckerna faktiskt om gamla hederliga deckare, och Auster är tillräckligt brainy för att fatta att det är smart att låna stilgrepp från hårdkokta kriminalromaner men samtidigt göra något helt nytt av dem: i det här fallet målar han upp en mardrömsvärld som påminner mer om en annan rolig författare, nämligen Franz Kafka (denna s.k. litterära stilkrock är ett tecken på att han är postmodern. Lägg på minnet.). En del tycker att romanerna påminner om David Lynch-serien Twin Peaks, och bara det är ju ett gott betyg. Några genomgående fixpunkter som återkommer i alla Austers böcker är slumpen som fenomen, de osannolika sammanträffandenas natur, fiktionen som plötsligt visar sig vara sann och verkligheten som visar sig vara fiktion. Låter det tungt? Svårt? Det är det! Men bara lite, och framför allt är det CREDDIGT.
(bild från Albert bonniers förlag. © Jerry Bauer)

1 kommentar:

anna-stina sa...

Ibland känner jag mig så pressad att läsa creddiga författare att jag bara vill sluta läsa. Men visst är många av dem väldigt läsvärda, trots credfaktorn, ändå.