torsdag 27 mars 2008

Bokpriset del 1: Falling Man av Don Delillo

Don Delillo är ett av de där namnen som titt som tätt dyker upp när förhandstipsen inför utdelandet av diverse litterära pris - Nobelpriset icke undantaget - börjar listas på kultursidor runt om i världen. Han är amerikan, började skriva i slutet av sextiotalet och har hittills hunnit med att skriva femton romaner vars gemensamma teman ofta har att göra med det så kallade postmoderna tillståndet i någon form. Han har kallats en av de viktigaste amerikanska författarna i vår tid.

"Falling man" är Don Delillos försök att skriva en roman om det stora trauma som drabbade USA i form av terrorattackerna mot World Trade Center den 11 september 2001. Ett vågat steg av Delillo - det kan inte vara helt lätt att skriva en roman om nationalkatastrofen 9/11 som inte omedelbart rasar samman till en politisk pamflett. Kanske lyckas han just för att han bemästrar sina teman så väl: det som kunde ha blivit ett banalt debattinlägg blir istället en ödmjuk undersökning av mänskliga livsvillkor.

I bokens första scen har planen minuterna innan kraschat in i det ena tornet och huvudpersonen, Keith, är en av dem som trots allt lyckats ta sig ut ur byggnaden. Med en okänd människas portfölj i handen flyr han infernot för att inom kort ringa på dörren oanmäld hemma hos sin före detta fru. När hon öppnar dörren ser hon sin exmake täckt av aska och splitter och tar emot honom på nytt. Den största och viktigaste delen av berättelsen - som börjar just här, vid dörren - handlar inte om ögonblicken då flygplansrattacken sker utan fungerar istället som en epilog till terrordramat, en efterhistoria som lågmält skildrar hur Keith och hans hustru långsamt återuppbygger sin relation i skuggan av den förödelse som drabbat New York. Ett annat tema som framstår som oerhört betydelsefullt är det mänskliga behovet av berättelsen. Berättelsen, återberättelsen och ihågkommandet är, tycks Delillo mena, inte bara ett verktyg för människan när hon bearbetar och förhåller sig till traumatiska upplevelser men också ett sätt för henne att återskapa en ständigt undanglidande närhet till det egna livet.

Inga kommentarer: