tisdag 27 januari 2009

Läsning - ett socialt tvång?

Har ni sett att Svenska Dagbladet de senaste veckorna kört ett gäng understreckare på temat läsning? En av de bättre streckarna är skriven av Jerry Määttä, forskare i litteraturvetenskap (tillika science fiction-expert, råkar jag veta). Han diskuterar synnerligen nyanserat den delikata frågan om huruvida läsning verkligen gör en klokare, sensiblare, mer empatisk - kort sagt, om läsningen får oss att bli bättre människor. Argumenten är så många och så välkända att de nästan tenderar att bli klichéer. Få sysselsättningar är, som Määttä säger, "lika fanatiskt försvarade som läsningen". Han skriver vidare:

Men samtidigt som man hävdar att den föder empati och tolerans går det inte att i hyllningskörerna undvika att höra en biton av förakt för dem som aldrig öppnar en bok. Man kan fundera på om inte denna inställning lett till att läsning för många har blivit till en modern dygd, ett socialt tvång i klass med bantning, sopsortering och minskningen av koldioxidutsläpp.

Jag tycker, som bibliotekarie och läsnörd, att det är alldeles otroligt intressant och relevant att diskutera vilka (tvingande?) värden samhället tillskriver skönlitteraturen och läsning som sysselsättning. Jag tror att vi, på biblioteken, som arbetar på ett väldigt konkret sätt med läsförmedling skulle kunna tillföra en del i debatten kring skönlitteraturens värde. Själv tror jag att läsningen besitter såväl en subversiv som en eskapistisk som en värdebevarande som en bildande dimension - men jag VÄGRAR låta mig kallas "duktig" som läser.

1 kommentar:

Anonym sa...

Att läsa är fantastiskt - såväl skönlitteratur som bra facklitteratur. Böcker är som människor. Om man inte läser böcker, kan man lika bra lära känna en annan människa istället. Men tänk vilken bra uppfinning. Tidigare var man tvungen att uppsöka en person för att lyssna på honom, istället för att läsa hans text. Så ekonomiskt och demokratiskt.