tisdag 24 februari 2009

Snön

Grattis alla barn! som en present så föll snön precis när sportlovet började. I söndags hjälpte jag min bror att flytta. När snön öste ner som mest ner slaskade vi omkring i Solna med omnejd med ett hyrsläp. Egentligen ville jag sitta hemma i min läsfåtölj och sjunka ner i Orhan Pamuks bok Snö som jag börjat läsa (tre år efter alla andra). Efter att ha läst Ingemar Karlssons bok Kurdistan - landet som icke är, så blev jag så väldsamt nyfiken på östra Anatolien. Jag kom att tänka på Pamuks bok som utspelar sig i gränsstaden Kars vid Turkiets gräns mot Armenien och bestämde mig för att ge den en chans. Boken börjar med att poeten och journalisten Ka färdas från Istanbul till Kars och fastnar i en snöstorm. Sen fortsätter det att snö i flera hundra sidor. Snön verkar ha en lika framträdande roll som i Cohenfilmen Fargo. Allt denna snö hade jag hellre upplevt genom boken medan jag suttit varm och torr i mitt vardagsrum när den verkliga snön på sin höjd fick utgöra en passande inramning utanför mitt fönster. Istället fick jag bära linneskåp i ett brant trapphus i Sundbyberg och sen halka omkring i snömodden på gatan.

2 kommentarer:

Sara sa...

Tyckte "Snö" var svår att komma in i. När jag kommit halvvägs insåg jag att jag att jag fortfarande inte kände nåt för varken karaktärer eller historien. Så jag gav upp och la den åt sidan.

Elisabet sa...

För mig var det precis tvärtom måste jag tala om. Jag gick rakt in i berättelsen och blev tagen av Ka´s historia. Det är ett år sen jag läste den och har fortfarande starka bilder från isoleringen, snön, alla märkliga relationer och skildringen av Turkiet på ett helt nytt sätt för mig.