Mitt i vintern kan man märka vårens påfund...

Lawrence Durrells Justine från 1958 är en av världens vackraste böcker. Minst en gång om året måste jag nästan tvångsmässigt åtminstone öppna den, läsa lite i de första sidorna, bara för att få en liten dos av det här.

Vilken är er vackraste bok?

Poesi!

Ikväll blir det massa poesi för mig! För då ska jag till bibblan i Solna och vara med på avslutningen i poesitävlingen Visa oss din poesi, en tävling för alla 12-20-åringar.

På finalen ikväll uppträder förutom såklart de vinnare som vill också estradpoeten Kung Henry, som är så grym! Vi har ju skrivit om honom på den här bloggen tidigare ungefär lika lyriskt...

Så kom dit alla som vill. På Solna Stadsbibliotek idag kl 17.00. Det är ju inte jättelångt härifrån..

Mer info här och här.

Ett lejon som kollega?

Finns det fler märkliga bibliotekarier i barnlitteraturen att frambringa, kan man undra? Ja efter idoga efterforskningar hittar jag denna underbara bok där ett lejon plötsligt en dag kliver in på biblioteket. Så här börjar det:

"One day, a lion came to the library. He walked right past the front desk and disappeared between the bookshelves. Mr McBee ran down the hall to the head librarian's office.
-Miss Merriweather! he shouted.
-No running, said Miss Merrriweather, without looking up.
But there's a lion! said Mr McBee. In the library!
-Is he breaking any rules? asked Miss Merriweather. She was very particular about rule breaking.
-Well no, said Mr McBee. Not really.
-Then leave him be.

Och så får det bli. Lejonet är med på sagostund, hjälper till med att damma uppslagsverken med sin svans, han slickar igen kuvert och han låter små barn sitta på hans rygg så att de når till översta bokhyllan. Han blir så populär att han blir oumbärlig, helt enkelt.
Men så en dag faller Miss Merriweather ner från en pall och blir liggande på golvet. Lejonet rusar till McBee och ryter samtidigt som han visar med nosen åt Miss Merriweathers håll. Rigide Mr McBee missförstår hela situationen och kör ut lejonet ur biblioteket.

Oj vilken sorg det blir! Alla saknar lejonet och önskar bara att han ska komma tillbaka. McBee får ge sig ut och leta och hittar lejonet så småningom. Han förklarar att rytande inte är tillåtet på biblioteket om man förstås inte har en väldigt bra anledning. Nästa dag är lejonet tillbaka på biblioteket och barnen jublar. Slutet gott allting gott.

Augustvinnarna

Augustpriset för 2009 har äntligen delats ut!

För vuxna i fackboksklassen gick priset till Susanne Åkessons och Brutus Östlings Att överleva dagen med text och bilder om fåglar och deras vardagsliv.

Priset i klassen skönlitteratur för vuxna gick, inte helt otippat, till Steve Sem-Sandbergs mastodontverk De fattiga i Lodz, som jag ser fram emot att läsa när reservationskön inte längre är så lång...

Och i barn- och ungdomskategorin belönades den enda bok jag som barnbibliotekarie har läst, nämligen den fantastiska Skriv om och om igen av Ylva Karlsson och Katarina Kuick. Det är en myllrande och enormt inspirerande bok, helt fullproppad med olika skrivtips i alla möjliga genrer - deckare, kärlek, dikter, vadsomhelst. Med korta och långa tips, lätta och avancerade. Och dessutom små intervjuer med andra författare som ger sina tankar kring skrivande. Lästips till alla skrivsugna med svårt att komma igång - unga och vuxna!

Biblioteksbella gillar: Alex Schulman

I lördags fick bibblan besök av författaren Alex Schulman. Eller som Biblioteksbella gärna vill smyg-kalla det: en DEJT med Alex Schulman. Bella tycker nämligen att Alex är en väldigt rolig och begåvad författare som dessutom gjorde sig synnerligen bra mot hörsalens sofistikerat stockholmsvita väggar (som ni kan se på bilden). Har ni inte läst Alex debutbok Skynda att älska är det hög tid att ni trippar in på bibblan och lånar ett exemplar nu. Åh justja: Alex berättade också att han håller på med en ny bok! Det gillar vi förstås. Mycket. 100000 tack för att du kom hit, Alex! Och förlåt för att vi inte är bättre på photoshop än så här!

Dagens deckare

När lady Lydia Langstone flyr sin burduse make flyttar hon in i faderns ruffiga lägenhet vid Bleeding Heart Square där märkliga saker tycks inträffa. Vad hände med Miss Philippa Penhow som försvann för ett antal år sedan? Vem är det som skickar färska hjärtan i paket till husets ägare? Vad har berättelsens nyanserade karaktärer för beröringspunkter?

I 1930-talets London, när Hitler kommit till makten i Tyskland och spåren efter första världskriget fortfarande lever kvar i londonbornas minne, försöker miss Langstone insiktsfullt bygga upp ett självständigt liv utan vare sig familj eller äkta man som försörjer henne. I sitt sökande efter oberoende dras hon sakta in i de mysterier som omger Bleeding Heart Square.

Bokens författare Andrew Taylor beskriver detaljerade miljöer med magisk inlevelse.

Ännu fler märkliga bibliotekarier i barnlitteraturen

Hej alla Biblioteksbellaläsare

Är helt ny här på biblioteket och bloggen och eftersom jag är här som barn- och ungdomsbibliotekarie så måste jag ju fortsätta på Ingrids serie om bibliotekarier i barnlitteraturen.

Min absoluta älsklingsbibliotekarie är Serena Gullregn från Margaret Mahys klassiker Bibliotekarien och rövarna (ingår i Det stora piratiska dundersmällkalaset & Bibliotekarien och rövarna). Liksom titeln antyder är det fråga om en bibliotekarie som stöter på ett rövarband, som dessutom kidnappar henne i syfte att pressa kommunen på pengar. Serena är den typen av bibliotekarie som gör allt för böckerna, hon verkar rätt ok med att bli kidnappad (som tur är, kommunen har naturligtvis inte råd att betala lösensumman) men att däremot låna ut referensböcker – där går gränsen!

Det är lite av Stockholmssyndromet över den här boken, den kidnappade och kidnapparna blir väldigt goda vänner och rövarna inser vad alla borde inse, nämligen att alla behöver en bra bibliotekarie. Min favoritscen är när polisen kommer till biblioteket för att fånga rövarhövdingen och Serena bestämmer sig för att rädda honom. Och hon gör det som en sann bibliotekarie. Först lägger hon in honom i katalogen så att han blir bibliotekets egendom och sedan vägrar hon låna ut honom till polisen – han har ju inget lånekort med sig! Och attans, attans, när polisen stolt kommer tillbaka med lånekortet är han redan utlånad. Jag ska inte spoila läsningen för er men ni kan ju fundera på rövarnas framtida yrke...

Finn ett fel...

...på den här bibliotekariens skrivbord.

(Och nej, att det är stökigt är inte rätt svar.)

Berlin, Berlin!

Det är mycket Berlin just nu. I veckan var det ju 20 år sedan muren föll. Jag kan fortfarande komma i håg när jag såg det på tv när jag var liten. Jag var nog egentligen lite för liten för att riktigt förstå vad det innebar, men att det var något stort på gång framgick tydligt. Det har även funnits en sten nedknackad från muren i en väns bokhylla som legat där och påmint om en tid som en gång var. Just nu vimlar det av intressanta reportage i varenda tidning. Konstnärer och författare uttalar sig om läget, ungdomar berättar om livet på öst respektive västsidan.

Jag kan dock inte släppa tanken på att det är helt sjukt att man tills för 20 år sedan hade en mur som helt delade av en stad. Dessutom inte speciellt långt här i från. Jag undrar lite stilla hur "man" egentligen resonerade när man bestämde att det skulle byggas en mur. Skönt är det i alla fall att den är borta (trots att det fortfarande förekommer murar på andra ställen i världen). Det värmer i mig när jag tänker på den stora dominomuren som berlinborna symboliskt knuffade ner på jubileet. Jag tycker att valet av just en dominomur visar lite på absurditeten som en mur mitt igenom en stad faktiskt innebär. Det hade varit kul att vara där och se muren falla på nytt!

Fler märkliga bibliotekarier i barnlitteraturen

Vad är det för föreställningar om bibliotek och bibliotekarier barnstackarna matas med nu för tiden? Har barnboksförfattarna någonsin besökt en barnavdelningen över huvud taget? Får det vara på detta viset? Här fortsätter serien Märkliga bibliotekarier i barnlitteraturen.

När Martin och Lukas i Legenden om potatishäxan av Eoin Colfer blir beordrade av sina föräldrar att tillbringa lovet på biblioteket blir de skräckslagna och bönfaller "Tvinga oss inte att gå till biblioteket, det är alltför farligt." Varför då kan man undra? Jo där härskar Fru Persson, allmänt kallad för Potatishäxan. Om barnen inte är tysta tar hon fram sin puffra laddad med potatis och börjar skjuta på dem. Detta försöker föräldrarna skoja bort, men faktum är att den första de möter på biblioteket så är det just Potatishäxan. Hon kommer glidande fram på sina ulltofflor och förmanar barnen att bokstavligen hålla sig på mattan på barnavdelningen. Om man tar en tur utanför mattan ligger man verkligen illa till. Då har man häxan där på sekunden och hon är inte nådig att tas med. Hon både kastar stämplar efter barnen och visar upp Shhh!-skyltar.

Tack och lov blir det Happy end. Pojkarnas inställning till böcker och potatishäxan, som visar sig heta Angela, ändras långsamt. Och vi har fått några skratt på vägen. Men vi inom kåren ska inte känna oss så säkra. Snart kommer nog en ny barnbok och drar ner oss igen. Så håll ögonen öppna!

Veckans återlämning

Häromdagen emottog biblioteket ovanstående bok i bokinkastet: Stockholms förstäder och villasamhällen 1911. Inga konstigheter. Eller? Problemet var att det datoriserade återlämningssystemet inte tycktes vilja kännas vid denna eminenta publikation. Förklaringen uppenbarade sig som en dammig fläkt från en svunnen tid längst bak i pärmen: där låg nämligen ett gulnat kvitto med bokens återlämningsdatum tryckt med ålderdomlig stämpel. Där stod: Den 6 februari 1985.

Biblioteket vill gärna framföra sitt varma tack till den som - kanske efter lite betänketid - valt att återgälda Stockholms förstäder och villasamhällen 1911. Vi hoppas den skänkt glädje under dessa år! Tjugofem, närmare bestämt.

Veckans tidskriftstips

Jubileumskasse!

Biblioteket har fyllt år och vi firar med en bedårande söt kasse! Skynda hit till ön och biblioteket om ni vill lägga vantarna på en, de finns nämligen bara i begränsad upplaga. Fint som snus.

Jag blev alldeles varm

när jag hittade Bodils blogg. Äntligen en blogg som passar mig. Jag älskar hennes texter.

http://www.finistere.se/

En annan favorit är arga bibliotekstanten. En förnimmelse av samhörighet.

http://argabibliotekstanten.blogg.se/

Dessvärre, fick jag veta i publiceringsögonblicket, har argbiggan skrivit av sig all ilska men återkommer förhoppningsvis. Hennes äldre inlägg går fortfarande att läsa.

Märkliga bibliotekarier i barnlitteraturen

Nu börjar den fantastiska serien "Märkliga bibliotekarier i barnlitteraturen" och först ut är Petter Lidbecks enstaviga skolbibliotekarie i Den magiska kepsen. Bibliotekarie-Gunilla pratar inte med hela meningar, inte ens med hela ord. Hon använder bara bokstäver helt enkelt. Kanske hon fått nog av ord efter allt läsande. Så här kan det gå till:

" Anastasia stannar framför utlåningsdisken. Gunilla tittar upp.

- A? säger hon.

- Om en vecka är det min födelsedag, säger Anastasia.

- E d d? säger Gunilla.

- Ja, det är det, säger Anastasia. Jag fyller tolv.

- O, säger Gunilla.

- Jag gillar att fylla år, säger Anastasia. Jag vill bli äldre, det är jobbigt att vara barn.

- D e d, säger Gunilla."

Ja, så där håller de på. Gunilla har valt en minimalistisk och ekonomisk linje där man inte slösar med orden hur som helst. Tänkvärt!

Kom gärna med fler förslag till denna spännande serie. Är rädd annars att den får ett abrupt slut.

Herta Müllers alla begåvade systrar

Vid det här laget känner ni säkert till att Herta Müller tilldelades årets nobelpris. Jag tycker om Herta, åtminstone det pyttelilla jag läst (romanen Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv. Kan sympatisera med den titeln.)Men visste ni att Herta Müller också har ett antal begåvade skrivande systrar i olika genrer som också förtjänar att läsas andaktsfullt? Har ni till exempel hört talas om:

1. Bjärta Müller. Den färgstarka storasystern känd för sin expressionistiska prosa
2. Svärta Müller. Åttiotalspoeten berömd för sin kommatering och sin karakteristiska synthlugg
3. Snärta Müller. Familjens minsting och numera extremt framgångsrika modebloggare
4. Introverta Müller. Tvillingsyster till Svärta Müller, dock för blyg för att lyckas slå igenom på allvar. Har ännu längre synthlugg.
5. Kuverta Müller. Mellansyster, stor inom brevromansgenren
6. Alerta Müller. Fostersyster samt storsäljande författare på den exploderande marknaden för självhjälpsböcker

7. Icke att förglömma: Brodern Lars Johan Hierta Müller. Men han har ju också fått ett pris, vilket var det? Jo just det, Aftonbladets litteraturpris.

Men just ja - vi har ju en ny webbsida

Just det - en del av er kanske har bokmärkt oss utan att gå in på bibliotekets riktiga webbsida. Gör det NU i såna fall! Den är nämligen omgjord och supersnygg och man kan chatta med oss i personalen där och allt möjligt. Tåhppen, som Hollywoodfrun Maria Montazami skulle ha sagt!