onsdag 20 januari 2010

00-talets bästa serier

Inspirerad av Bokhora-Jessica som tipsar om decenniets enligt henne bästa serier har jag nu gjort min egen lista.

Ettan på Bokhoralistan håller jag på att läsa, tvåan läste jag förra veckan och så håller jag på att beta av läsarnas tips (se kommentarerna). Men för att välja sina bästa serier så kan man ju inte riktigt ta dem man läste senast.

Då blir det som i mellanstadiet och den senaste filmen jag sett var den bästa nånsin verkligen. Även när det var Tre män och en liten tjej.

Så därför finns inga (för mig) splitt nya serier bland min bästalista. Och här kommer den, 00-talets bästa serier är:


Kategori nutidshistoria: Marjane Satrapi – Persepolis band 1-4 (2004-2005). Satrapis liv och Irans historia från störtandet av shahen till ungefär nu.


Kategori jag-vet-inte-riktigt-men-hon-är-bäst!: Nina Hemmingsson – Jag är din flickvän nu (2006). Nej jag tänker inte beskriva – läs istället!


Kategori tristess: Daniel Clowes – Ghost world (2002). Om att växa upp och växa ifrån varann och tråkighetens terror. Läs helst på engelska.


Kategori fruktansvärt: Åsa Grennvall – Sjunde våningen (2002). Om att bli misshandlad av sin pojkvän när alla tror att han är perfekt, att förlora sig själv och falla, falla, falla.


Kategori humor: Liv Strömquist – Hundra procent fett (2005). Liv Strömquist gör upp med världen på så sjukt roligt sätt. Allt är elakt, sant och roligt.

Trevlig läsning!

6 kommentarer:

Pontus sa...

Bra tips! Ghost world är en av mina favvon. Men de jag inte läst i listan måste jag kolla in!

lena kjersen edman sa...

Du skriver här enbart om serieberättelsernas plot -
jag är nyfiken på vad du anser om 00-seriernas bildmässiga egenskaper och kvaliteter? Samspelet text och bild? Knep? Finesser?(Serier är ju inga text-romaner.)
Så gjorde också den bokhora som du nämner. Hon skrev nästan inte ett ord om bilder och andra speciella seriestrip-egenskaper.

Jag gillar samma 00-serier som du gillar.

Manga

moa sa...

Lena: Sant! Nu var det iofs väldigt korta presentationer av ämnena men absolut, texten står i fokus. Och det beror på att det är texten jag "kan", dvs jag är mer av läsare än bildtolkare och har därför lättare att uttala mig om och uppskatta det textmässiga innehållet än bilderna. Men, ja, i serier måste text och bild stämma överens. Det tycker jag tex att Grennvall verkligen gör, med sin liksom "slarviga" stil. Hon lyckas förmedla ångest genom att rita just på det viset. Och jag tänkte på när jag läste hennes Cynisk romantiker, som delvis är gladare än många av henneas andra serier att där är bildspråket också "prydligare". Även Hemmingsson målar ju ångest men på ett helt annat sätt.

Jag såg att du efterlyste en bildmässig analys av Satrapi (på Bokhora tror jag?) och jag är tyvärr fel person att uttala mig om det. Jag inbillar mig av det lilla jag sett av persisk konst att hon inspirerats av Irans konsthistoria. Hon har ett ganska lugnt - uppfattar jag det som - tempo i sina bilder.

Det skulle vara intressant att läsa konstvetare som analyserar bildspråket i de här och andra serier/grafiska romaner, har du något tips? När vi bibliotekarier och andra textinriktade människor skriver om serier blir det nog ofta på bekostnad av bilderna. Tyvärr.

lena kjersen edman sa...

En person här i Stockholm som kan väldigt mycket om serier är den finlandssvenska (?) bibliotekarien på Serieteket. Jag har glömt hennes namn.
Vi satt under en period tillsammans i den grupp på Kulturrådetsom väljer ut vilka serier som ska få litteraturstöd - och hon imponerade mycket på mig med sin kunskap.
En annan bibliotekariekollega som är seriekunnig är Jenny Nilsson, som numera arbetar med talböcker.

Bland konstvetare finns det ganska många som kan detta.

Varför i hela fridens namn får man inte lära sig sådant på utbildningen i Biblioteks- och informationskunskap????

Jenny sa...

Lena, jag tror du tänker på Kristiina Kolehmainen. Hon är verkligen imponerande kunnig på serier. Utbildningen - ja det var sannerligen en hel del som saknades där, ja. Själv är jag evigt tacksam för mina 80 poäng i litteraturvetenskap där också kursen "populärlitteratur" ingick. Min absoluta favorit bland serieromaner/graphic novels eller vad man nu väljer att kalla dem är fortfarande Art Spiegelmans "Maus" från 1986.

moa sa...

Jenny hann före men ja, det var en hel del som saknades i utbildningen. Litteraturvetenskap t ex. Lustigt (?), när jag och några kursare gjorde ett grupparbete hittade vi en bok från 70-talet som var oroad över att litteraturvetenskap med inriktning mot barn- och ungdomslitteratur skulle försvinna. Det var ett tag sedan... Och det sista jag hörde var att även litteratursociologin var hotad, den sista resten av litteratur på utbildningen.