måndag 25 januari 2010

Book Sematary

Bibblan har precis inrättat en särskild hylla för så kallade "skräckböcker". Det gläder mig: Jag har länge levt i ett nervpirrande kärleksförhållande med skräckgenren. Mest tar det sig uttryck i intensivt skräckfilmsfrossande: alltid med hjärtat i halsgropen, båda händer framför ansiktet, fingerglipan som lagom titthål mot det läskiga. Men också skräck i form av romaner.

Jag förstår att många tycker att det är märkligt. Att man frivilligt utsätter sig för gastkramning, ångest och den där känslan som fångas så väl i uttrycket "kalla kårar". Och jag har förstås funderat en hel del på varför jag får en sån kick av skräck. Är det osunt? Nej, jag tror inte det. Jag tror däremot att skräcken man upplever genom konst kan fungera som ett psykologiskt skydd mot det verkliga livets skräck. En film kan man ju alltid stänga av, en bok kan man alltid slå igen. Det är jag som innehar nyckeln till det fasansfullas port och därför är jag säker, har kontroll. Och när jag genomlevt det otäcka infinner sig alltid en känsla som liknar det Aristoteles kallade katharsis, alltså en överväldigande eufori som uppstår efter att en stark, ofta känslomässigt plågsam, konstupplevelse uthärdats.

Anyhow. Som en hyllning till vår nya skräckhylla har jag gjort följande fotosvit föreställande bibliotekets eget källarmagasin - en plats jag själv ofta fantiserar om att göra till skådeplats för en framtida skräckroman. Varsågoda, jag ger er BOOK SEMATARY (försök gärna gissa skräckreferensen där). Detta är de underjordiska böckernas viloplats.

Nedstigning sker på egen risk.
De är vredgade.

1 kommentar:

Mikael sa...

Fina bilder; man kan blott ana vilka hemskheter mörkret ruvar på!
http://www.neilgaiman.com/p/Cool_Stuff/Short_Stories/I_Cthulhu