Modevecka

Nästa vecka är det modevecka. Här på biblioteket är vi inte sämre, men när vi gör något gör vi det i sann biblioteksanda.

En modeskyltning så klart! Skynda nu hit och beskåda underverket. Ingen inbjudan behövs, vi har öppet för alla! Dessutom får man låna hem både böcker och tidskrifter, om man skulle vara sugen på det.

Trevlig helg!

Konst som berör mig

En av de mest magninfika konstverk, som jag tyvärr inte själv beskådat eller besökt, än, men som ligger inom ramen för "Konst som måste upplevas i verkligheten" är James Turrells Roden Crater i Arizonas öken i USA. I ödemarken reser sig en slocknad vulkan som konstnären förvärvade 1979 och som han sedan dess har grävt ur och format till sitt största projekt som fortfarande pågår. Det är i vulkanens "ögon" som besökaren urskiljer ljusets och naturens spel och den eviga förändringen formad av sol, stjärnor, måne, himmel och livet ovanför. Genom att betrakta "ögats" kanter som en ram skapar man sin egen upplevelse och sitt eget konstverk.
Vi känner igen Turrells arbete med att undersöka ljuset och hur människan påverkas av ljuset i en rad konstverk som han parallellt med Roden Crater har arbetat med. Ett av verken, Dawning, finns att beskåda på magasin 3 i Stockholm. Hans enda permanenta installation i Norden.

10 bästa låtarna om bibliotek och bibliotekarier

Men kolla här då! Sajten Flavorwire har listat de tio bästa låtarna om bibliotek och bibliotekarier. Ett måste för dig som är biblioteksfan!

Har personligen vissa invändningar mot att de placerar Green Days "At the library" på första plats, men det går att leva med. Tack Flavorwire!

Book Sematary

Bibblan har precis inrättat en särskild hylla för så kallade "skräckböcker". Det gläder mig: Jag har länge levt i ett nervpirrande kärleksförhållande med skräckgenren. Mest tar det sig uttryck i intensivt skräckfilmsfrossande: alltid med hjärtat i halsgropen, båda händer framför ansiktet, fingerglipan som lagom titthål mot det läskiga. Men också skräck i form av romaner.

Jag förstår att många tycker att det är märkligt. Att man frivilligt utsätter sig för gastkramning, ångest och den där känslan som fångas så väl i uttrycket "kalla kårar". Och jag har förstås funderat en hel del på varför jag får en sån kick av skräck. Är det osunt? Nej, jag tror inte det. Jag tror däremot att skräcken man upplever genom konst kan fungera som ett psykologiskt skydd mot det verkliga livets skräck. En film kan man ju alltid stänga av, en bok kan man alltid slå igen. Det är jag som innehar nyckeln till det fasansfullas port och därför är jag säker, har kontroll. Och när jag genomlevt det otäcka infinner sig alltid en känsla som liknar det Aristoteles kallade katharsis, alltså en överväldigande eufori som uppstår efter att en stark, ofta känslomässigt plågsam, konstupplevelse uthärdats.

Anyhow. Som en hyllning till vår nya skräckhylla har jag gjort följande fotosvit föreställande bibliotekets eget källarmagasin - en plats jag själv ofta fantiserar om att göra till skådeplats för en framtida skräckroman. Varsågoda, jag ger er BOOK SEMATARY (försök gärna gissa skräckreferensen där). Detta är de underjordiska böckernas viloplats.

Nedstigning sker på egen risk.
De är vredgade.

Dagens bibliotekarieoutfit

Dagens bibliotekarieoutfit: svart vinterskrud samt chic reseguide.

00-talets bästa serier

Inspirerad av Bokhora-Jessica som tipsar om decenniets enligt henne bästa serier har jag nu gjort min egen lista.

Ettan på Bokhoralistan håller jag på att läsa, tvåan läste jag förra veckan och så håller jag på att beta av läsarnas tips (se kommentarerna). Men för att välja sina bästa serier så kan man ju inte riktigt ta dem man läste senast.

Då blir det som i mellanstadiet och den senaste filmen jag sett var den bästa nånsin verkligen. Även när det var Tre män och en liten tjej.

Så därför finns inga (för mig) splitt nya serier bland min bästalista. Och här kommer den, 00-talets bästa serier är:


Kategori nutidshistoria: Marjane Satrapi – Persepolis band 1-4 (2004-2005). Satrapis liv och Irans historia från störtandet av shahen till ungefär nu.


Kategori jag-vet-inte-riktigt-men-hon-är-bäst!: Nina Hemmingsson – Jag är din flickvän nu (2006). Nej jag tänker inte beskriva – läs istället!

Kategori tristess: Daniel Clowes – Ghost world (2002). Om att växa upp och växa ifrån varann och tråkighetens terror. Läs helst på engelska.


Kategori fruktansvärt: Åsa Grennvall – Sjunde våningen (2002). Om att bli misshandlad av sin pojkvän när alla tror att han är perfekt, att förlora sig själv och falla, falla, falla.


Kategori humor: Liv Strömquist – Hundra procent fett (2005). Liv Strömquist gör upp med världen på så sjukt roligt sätt. Allt är elakt, sant och roligt.

Trevlig läsning!

ÅTTITAL!

Så här i början av det ett helt nytt decennium kan det tänkas vara på sin plats att sia om framtiden. Hur kommer då nästa årtionde te sig? Samtliga trender inom samtida populärkultur pekar entydigt ut riktningen: 10-talet blir det nya 80-talet.

”Men vänta lite” säger då vän av kvällspressens kulturkrönikor, ”var inte 00-talet det nya 80-talet?”. Nej, det var det inte. 00-talet var en lika nollställt som namnet antyder. 00-talet var 90-talets blindtarm. En lite blekare kopia, ett lite tystare eko.

Nå. Upp till bevis. Inom tre av populärkulturens viktigaste områden följer här oomtvistliga empiriska data som visar att vi befinner oss exakt där vi var vid 80-talets upptakt:

1. Musiken. Plötsligt är det helt ok att lyssna på dansband. På riktigt! När Robert Gustafsson drar ihop dansbandet Rolandz och turnerar land och rike kring är det inte för att folk ska skratta så mycket som för att de ska dansa. Danspalats som inte nyttjats sen Eldkvarn brann dammas av och tas i bruk. Dansbandstävlingar sänds på TV på bästa sändningstid tills ögonen blöder och öronen trillar av. En snabb sondering av den aktuella forskningslitteraturen ger också vid handen att de mörka åren är förbi. För dansbanden, alltså.



2. Litteraturen. Ibland får man höra att åttiotalet var poststrukturalismens årtionde och liknande akademiska floskler med skral verklighetsförankring. Icke. På åttiotalet läste vi Torgny Lindgren. Vi hade tröttnat på Sjöwall/Wahlöös (idag motsvarande Alexandra och Alexander Ahndoril aka Lars Kepler) kriminalromaner och ville ha trygg, provinsiell, berättande prosa med en humoristisk glimt i ögat. Dagens unga författare vet redan det här och berättar gärna vad de tänker göra i DN för den som vill veta vad kommande som vankas i kommande bokfloder:

Manifest for ett nytt litterärt decennium


Den som fortfarande tvivlar på litteraturhistoriens eviga upprepning kan betrakta ett par andra exempel på vad som ligger i tiden nu och då.

Ta humorn. Erik Erikssons ”Brev till samhället” har blivit en ny humoristisk klassiker, men är i själva verket en travesti på Robert Aschbergs (mycket roligare) ”Otto Ruben Svenssons brev”. Åttiotal.


Det samma gäller ungdomslitteraturen. Nu är det Fantasy och vampyrer som gäller för hela slanten, och ser ut att göra under överskådlig framtid. För första gången sen – just det – åttiotalet.

3. Maten. Ekologiskt is the new biodynamiskt. Hur mår din mjölkmage? Aldrig har laktosintoleransen varit så utbredd som nu. Naturlig mat är det som gäller. Konstigheter som mjölk – från kor! Har ni hört så galet! – utrangeras ur dieten. Senast denna mattrend hade ett uppsving var tidigt åttiotal. Beundra denna dyrgrip från 1980 blankt, ärevördigt bevarad i biblioteksmagasinet för just denna vändning i trenderna.



I rest my case. 80-tal är inte längre ett skällsord. 80-talet har kommit för att stanna. Vi ses 2020!

Efter en hård arbetsvecka

För mycket av bild 1 leder oundvikligen till bild 2. Tur att det är fredag.

Veckans Nalle Puh citat

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Källa: Nalle Puh

Lyrik på film

"Save me from curious conscience, that still hoards
Its strength for darkness, burrowing like a mole;
Turn the key deftly in the oiled wards,
And seal the hushed casket of my soul"

(Slutraderna i dikten To sleep av John Keats)

Så underbart att lyrik, av dessutom gammalt datum, kan få ta plats! När eftertexten rullade till filmen "Bright star" lästes samtidigt en lång dikt av poeten John Keats (1795-1821)och hela publiken satt prick tyst och bara lyssnade. Otroligt men sant!

Filmen handlar om poeten John Keats dramatiska kärlekssaga med Fanny Brawne, en ung modemedveten kvinna som syr fantastiska kreationer och lever i en välmående värld. I en annan värld befinner sig Keats - fattig och sjuk i tuberkulos. Inget vidare parti för en fin dam! Kärlek med förhinder med andra ord.

En sorglig kostymfilm om en fattig poet låter som ett dåligt upplägg. Men man dras med i denna vackra ödesmättade levnadsbeskrivning och jag rekommenderar den starkt. Fotot är både sensuellt och färgstarkt. Ungefär som Jane Campions tidigare film "Pianot".
Både jag och min man grät faktiskt en skvätt var, om nu det är ett bra betyg för en film.

Bokklubben Autisterna

Dagens bästa litteraturnördstips är att starta en bokklubb. Det har jag och några av mina kompisar gjort, och herregud så roligt det är!

Innan ni säger nåt nu så låt mig först få förklara att jag... alltså jag inser att det låter lite... ja men "bokklubb" liksom. Nån mer än jag som tänker maoistisk studiecirkel i början på sjuttitalet inklusive kryddig böngryta och gråfnasigt matvete?

Lite kulturdinosaurievarning är det ju också. Faktum är att jag både en och fem gånger fått syrliga kommentarer om att det nu inte finns någonting som står emellan mig och den gredelina linnesärken. Är man med i en bokklubb är man officiellt en kulturtant och kan lika gärna börja tälta utanför Liljevalchs vårsalong när man ändå är igång. Men hallå, gud så fel de har: bokklubb är ju asroligt! Det är ju som att få gå på rödvinsmingel med roliga böcker i handen istället för svampiga snittar! Plus att man slipper ta på sig det där stela leendet och sövas stående till någons monolog om vad de lagt in för golv i vardagsrummet. På en bokklubbsträff pratar man om mycket intressantare saker. Och förresten är jag hellre en kulturtant än en kulturanalfabet.

Vår bokklubb heter Autisterna, eftersom flera av oss älskar Stig Larsson (nej! inte deckar-Stieg! den andre!). Andra bra namn på bokklubbar kan exempelvis vara Idioterna (efter Dostojevskijs Idioten), Gentlemen (efter Klas Östergrens bok, men det funkar egentligen bara om ni är tjejer annars blir det inget kul) eller Gondor om ni gillar fantasylitteratur (okej den var på skoj).

Vi har ett slags motto också, och det mottot är "för att vi har bättre litteratursmak än Oprah" (dvs Oprah Winfrey, som ju som bekant har en egen tevesänd superflott bokklubb). Fast jag vet inte om vi har så jädra bra litteratursmak egentligen. Och vad skulle det vara i såna fall? Nej, den största skillnaden mellan Autisterna och Oprahs tjusiga feelgoodfest är att vår bokklubb är betydligt mer öh, nergången med ansenliga mängder rödvin, snus och cigaretter som särskilt inbjudna hedersgäster. Fast den är samtidigt livfull, tjafsig, witty och full av skitsmarta idéer. Jag garanterar att det inte är tråkigt en enda sekund.

(Dagen efter träffarna är inte lika roliga.)

Nåväl, om DU skulle vilja starta en lika dekadent bokcirkel, så kommer receptet här:

DU BEHÖVER:

1 bok. Vilken som helst, fast du kanske inte behöver rafsa åt dig chiclittkaramellen som råkar stå närmast på pockethyllan, det är roligare med en bok som låter sig diskuteras längre än tio sekunder.
2. Medlemmar. Två är för lite, femton är för många. Annars går allt där emellan bra, så länge du har tillräckligt många vinglas hemma och deltagarna inte är hysteriskt tjattriga.
3. Dryck. MYCKET viktigt. Rödvin förstås, inget annat. Möjligen kan man tänka sig vitt vin om boken ni valt utspelar sig vid havet eller har en fisk som huvudperson. Inte annars.
4. Mat. Se föregående punkt.
5. Anteckningsblock. För nedtecknandet av diverse intelligenta insikter, minnesvärda citat, ja allt som kan tänkas framkomma under kvällens diskussioner. Dessutom väldigt bra att ha som akutservett när någon spiller rödvin över sig.
6. Askfat och cigaretter. Förstå mig rätt, jag vill egentligen inte uppmana folk att börja med den farliga ovanan att inhalera tjära och nikotin. Men tänk själv vad känns mest passande: att du säger "men meeenade verkligen Focault det där han sa om vansinnet" samtidigt som du tar en halstablett med mintsmak eller att du säger samma sak samtidigt som du med eftertryck fimpar en cigg i askkoppen och skakar skeptiskt på huvudet? Just det.

Lycka till med era dekadenta bokklubbar nu, vänner!

Börja sticka

Som alla kanske märkt är det rätt så kallt ute och då jag är väldigt frysen av mig känner jag att det är läge att göra något åt saken. Jag ser varma halsdukar, mössor, tröjor och vantar framför mig. Jag drömmer speciellt om en sån där randig halsduk som Pippi stickar till Lilla gubben.

Eftersom jag arbetar på bibliotek gör jag det enda rätta och stövlar ner till hylla Qcca och börjar botanisera. Mycket är utlånat, tydligen är det fler än jag som fryser. Dessutom tycker jag att det här med att sticka verkar vara lite krångligt för mig som inte är helt fullärd på ämnet. Det är nog läge att kolla på barnavdelningen istället. Till min stora glädje finner jag precis det jag söker där: Börja sticka av Sys Fredens. Jag har alltid varit av den åsikten att komplicerade saker (såsom stickning) bör förklaras på ett enkelt och begripligt sätt. Det tycker jag den här boken lyckas utmärkt med.

Jag vet i alla fall vad jag ska göra i helgen!

Trevlig helg!

Dagens <3

Mitt hjärta för dagen går till Anna Hallberg som i dagens DN Kultur skriver en alldeles fantastisk essä om kulturklimatet. Om litteratur, kritik, analys, läsningar och faktiskt demokrati.

Om litteraturens värde bortom rent ekonomiska: "För egen del tror jag lika mycket på marknaden som jag tror på bananföretaget Doles demokratiska och humanistiska godhet. Så länge man låter litteraturdiskussionen styras av ekonomiska intressen kommer kvalitetslitteraturen vara deppig förlorare. Alltid."

I mitt hjärta också biblioteken. Ett ställe där inte enbart senaste kioskvältaren finns (INTE bilden ovan). Det ni!

Härmed lovar jag, som något försenat nyårslöfte, att säga litteratur istället för böcker när det är litteratur jag menar.

Läs själva: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/en-forlorare-slar-tillbaka-1.1023088