onsdag 7 september 2011

Queen Christie



Har via min bokcirkel plötsligt blivit sugen på att läsa Agatha Christie igen. Jag har aldrig varit ett fan av deckare, har ärligt talat knappt läst någon sedan deckarperioden i mellanstadiet, då jag plöjde hyllmetrar. Av just Agatha Christie. Vad är det med henne egentligen?

En av de vanligaste undergenrerna folk frågar efter i biblioteket är mysiga deckare. Lätt bisarrt egentligen med mysiga mord, men jag förstår ju precis vad de menar. Snarare än lemlästade kroppar som fiskas upp ur vattnet eller likdelar spridda i skogen vill man nästan hoppa över allt mord och blod. Det är stämningen post-mord, det där tedrickande klurandet som är grejen. Jag tänker på Det kinesiska detektivspelet, ett brädspel där spelarna ska lösa olika mysterier. Endast i undantagsfall rör det brott mot liv och hälsa (som det lite torrt kallas i Brottsbalken), vanligare är "brott" av karaktären "Vem drog i hårflätan?".

Och vill man ha riktigt mysiga mord ligger miss Marple nära till hands, tanten som ser allt som händer och med hjälp av skvaller löser den (obs!) komplicerade mordgåtan.

Lätt rödögd efter att ha varit tvungen att avsluta ABC-morden inatt, men åh perfekt höstläsning! Och glöm inte teet.

(Jag vet att de engelska original-/tidiga utgåvorna är mycket finare, men de här var MINA)

Inga kommentarer: