måndag 17 oktober 2011

Tuffare tag för tystnaden

Biblioteksbella är sedan länge införstådd med att bibliotek i allmänhet inte längre är - eller är tänkta att fungera som - den upphöjda stillhetens tempel. Det är old news. Vi har bearbetat, accepterat och nyorienterat oss. Vi har klippt upp slitsar i pennkjolarna, utvecklat selektiv dövhet och burit ned tjocka böcker med fula framsidor i källaren. Vi är lediga, avslappnade, coola biblioteksanställda, för biblioteket i tiden.

Vissa inslag i den nya ljudbilden välkomnas naturligtvis varmare än andra (spontana utbyten av boktips låntagare emellan, livliga diskussioner om exilförfattare/nyöversättningen av Decamerone/Dostojevskijs betydelse för Czeslaw Milosz poetik, t ex). I övrigt... tja, en vänjer sig.

Något som påpekas då och då från låntagarhåll är bruket av mobiltelefoner på biblioteket. Här syftas inte nödvändigtvis på korta, diskreta konversationer (som väl inte behöver vara alltför störande), utan på de långa, högljudda samtal som ibland ekar mellan hyllor och hörsalar.

Så: hur förhålla sig till att vissa använder biblioteket som callcenter? När man verkligen har provat allt - osynliga skyltar, synliga skyltar, böner, diskreta tillsägelser och anklagande tystnader - är det kanske dags för radikalare grepp? Kollegorna på andra sidan Nordsjön har tillsatt en specialtjänst för att komma tillrätta med problemet.

(Känsliga tittare varnas.)

Inga kommentarer: