torsdag 22 december 2011

Tio vilda hästar


Jag har en ny bilderboksälskling.

Den heter och handlar om tio vilda hästar, som på klassiskt manér försvinner en efter en på olika sätt. Det kan vara att de inte hänger med, går vilse, eller kanske bara är lite klumpiga.

Eftersom de andra hästarna inte märker att någon försvinner galopperar de bara vidare. Ända tills det bara är en kvar. Och att inte ha några vänner är ju inte så roligt:

"Den enda vilda hästen
var inte lycklig alls
Som en stor och taggig fotboll
satt gråten i hans hals"

Så - och här kommer det fina i berättelsen - den ensamma hästen befriar såklart den tjocka hästen som fastnat i ett rör och tillsammans drar de sedan upp en tredje häst ur ån och så vidare tills alla hästarna är tillsammans igen. Och ju fler man är desto bättre går det ju att rädda varandra, till exempel när man ska rädda den skrämda hästen som fastnat i trafiken:

"Sex vilda hästar
kom och ställde sig som STOPP
Nu kunde ingen köra på
den rädda hästens kropp"

Världens finaste bok, med text av Grethe Rottböll och bild (med färgglada my little ponyinspirerade hästar, alla små personligheter) av Lisen Adbåge.

Inga kommentarer: