torsdag 23 augusti 2012

Hello Kitty måste dö


Alltså, bara titeln är ju fantastisk! Och omslaget också. Och sidorna med svart kant. Redan där känner jag att jag gillar Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi. Och jag blir inte alls besviken - snarare tvärtom!

Det börjar väl sisådär med mödomshinna och myten om den som ännu lever kvar - som min kära bästa vän redan förvarnat mig om att jag inte skulle gilla, så jag tog det med en nypa salt och ställde in mig på att det skulle bli bättre. Och det blev det!

Det börjar så här: 29-åriga amerikansk-kinesiska advokaten Fiona Yu har bestämt sig för att ta sin egen oskuld och har inhandlat bedövningssalva (för att det inte ska göra ont), dildo (för tanken på en karl som ska mosa henne gör henne äcklad) och glidmedel (för att underlätta det hela). Häpp, så var det gjort! Men det kom inget blod. Besviken och snuvad på konfekten tar hon kontakt med en plastikkirurg som kan återställa mödomshinnor. Det leder till att hon återförenas med sin barndomsvän - och den enda hon någonsin varit småkär i - Sean Killroy, som hon inte sett sedan han nöjt tuttade eld på en skolkamrats hår och hamnade på ungdomsvårdsanstalt. Han är nu plastikkirurg med mödomshinnor som specialitet.

Om Fiona är en rätt kallsinnad typ utan vidare känslor och som gör uppror mot de traditionella värderingarna hos sina kinesiska föräldrar och vill bli av med stämpeln som en vanlig, väluppfostrad och välutbildad Hello Kitty-typ som gifter sig och skaffar barn, tvättar och lagar mat, så är Sean helt spritt språngande galen. Och jag gillar! Åååå, vad jag gillar! Jag är ett stort fan av tv-serien Dexter och Sean bär många likheter med honom. Välpolerad yta med en fäbless för seriemord - han bara älskar det. Sean har liksom Dexter en fin liten båt som kan vara ytterst praktisk då man gillar att ta död på folk. Men i motsats till Dexter så är Sean fantastiskt rolig. Hela boken är väldigt rolig, och absurd och morbid. Allt i ett. Fiona bär också drag av Dexter med sin distans till människor och känslokyla - och hon är också fantastisk rolig med sina tankar och iakttagelser.

Fionas pappa fixar den ena efter den andra hopplösa dejten till henne för att han tycker att det minsann är dags för dottern att gifta sig. Men det tycker inte Fiona. Hon vill inte alls gifta sig, definitivt inte med någon av de äckliga och menlösa kinesiska killar som pappan fixar fram, och helst slippa dejta överhuvudtaget. Sean och hans "fritidsintresse" påverkar så klart Fiona och hennes tankar om vad man får och kan göra och det visar sig att det finns lösningar på allt. Och Fiona lär sig att ta vara på de rätta tillfällena. För alla ska vi ju dö, som Sean säger.

Inga kommentarer: