fredag 11 januari 2013

Dystopibonanza ftw!


Under julen så vill man ju läsa spännande böcker. Så det gjorde jag. Lite spänning med S. J. Bolton (ett hyllningsinlägg till henne kommer sen), men också en hel hög med dystopier blev det före, under och efter jul. Och de är ju oftast spännande. Det är något med mörkaste december som gör att det passar extra fint med dystopier just då.

Jag hade bland annat sparat den hyllade och omskrivna Divergent av Veronica Roth. Så den högg jag tänderna i när jag låg i soffan under en hög med filtar och vårdade den årliga julförkylningen. Eftersom jag klämt en hel del dystopier, och efter Hungerspelen känns det som att det gödslas med sådana böcker, så sväljer jag inte allt med hull och hår. Hyllningsånger brukar jag också ta med en nypa salt. Därför öppnade jag första sidan med en aning skepsis.

I Divergent får vi följa Beatrice Prior som lever i ett framtidens Chicago där staden och människorna är indelade i fem olika falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. Beatrice är 16 år och det är dags för henne att välja den falang som hon ska tillhöra resten av livet. "Falang före blod", säger man. Hon är född i en osjälvisk familj, där man tar hand om de falanglösa, klär sig i grå kläder, får titta sig i spegeln var tredje månad och äter inte speciellt spännande mat. Allt för att inte sätta sig själv i främsta rummet. Innan valceremonin får alla 16-åringar genomgå ett simuleringstest för att se vilken falang som de passar bäst för. Efter valceremonin måste alla genomgå en initieringsprocess i den falang de slutligen väljer. Och väljer de en annan än falang de är födda in i - måste de lämna sin famlij. För gott.

Under tiden för Beatrices val börjar det spridas propaganda mot De osjälviska från De lärda. De osjälviska är nämligen den falang som styr staden eftersom de inte skulle göra något själviskt. De lärda menar dock att de är allt annat än osjälviska och sprider rapporter som smutskastar de styrande. Man anar att något ligger och pyr - något som kommer att utlösa en kris bland falangerna.

Och nu kan jag liksom inte berätta mer om vilken falang Beatrice väljer och vad som händer sen. Men Beatrice bär på en hemlighet - en farlig sådan. En hemlighet hon inte får berätta för någon. Väldigt spännande!

Även om jag gillar Divergent så är det en del element som stör mig i boken. Beatrice val känns självklart och kommer inte som någon överraskning. Inte heller att hon klarar allt galant. En kärlekshistoria finns så klart med. BUT WHY?! Varför måste det alltid klämmas in en kärlekshistoria mitt i allt? Jag. Fattar. Inte. Poängen. Är det för att det inte ska vara allt för eländigt? Pallar vi inte det? Jag blir i alla fall skitirriterad. Men det kanske bara är jag. Klart läsvärd i alla fall och jag vill definitivt läsa om hur det går för Beatrice.

Jag klämde också Lauren Olivers uppföljare till Delirium som heter Pandemonium innan jul. Inte i samma klass som första boken, men också läsvärd, och sista boken i trilogin ska komma på engelska i februari. Hurra!


Jag väntar också spänt på uppföljaren till Tahereh Mafis Rör mig inte! som kommer i vår. Och så klart på Scarlet - uppföljaren till Cinder (som jag skrev om tidigare).

Förutom i bokväg så kommer det ju bli dystopibonanza på bioduken också. Divergent blir film och kommer nästa år, liksom sista filmerna (!) - japp, Mockinjay ska bli två delar - av Hungerspelstrilogin. Andra filmen i Hungerspelen - Catching fire - kommer i år.

I veckan skyltar vi med dystopier och framtidsskildringar på Röda väggen, så kom in och frossa i dystopier! Vad ser ni fram emot i bokväg 2013?

Inga kommentarer: