onsdag 20 februari 2013

De andras liv

Jag såg om den briljanta filmen De andras liv härom kvällen och blev påmind om mitt närmast besatta intresse av att blicka in och gräva ner mig i andra människors liv. Den stora skillnaden mellan mig och Stasiagenten Gerd Wiesler är dock att mina ”offer” är ytterst medvetna om vad de visar upp. Jag har inget riktigt minne av exakt hur och när detta intresse började, men helt klart har de svenska självbiografiska serierna en stor skuld i det hela. En av de serieskapare som gjort störst intryck är helt klart Åsa Grennvall som, med sina tragikomiska och ångestfyllda berättelser, bjuder på en nästan outhärdligt stor dos diskbänksrealism. För den som är oinvigd i genren kan jag varmt rekommendera Sjunde våningen, som är ett starkt relationsdrama om fysisk och psykisk misshandel.



Ungefär samtidigt som jag började att grotta ner mig i självbiografiska serier, upptäckte jag den unge amerikanske författaren JT LeRoy. Hans debutroman Sarah sades vara baserad på LeRoys egen barndom och handlar om en liten pojke med splittrad könsidentitet som lever ett hårt liv fyllt av knark och prostitution, tillsammans med sin mamma Sarah, längs de amerikanska motorvägarna. Debuten följdes sedan upp av den minst lika läsvärda Hjärtat är bedrägligast av allt.

Författaren hyllades av kritikerkåren, blev kompis med stjärnor som Winona Ryder och Courtney Love och turnerade världen runt för att signera och ge intervjuer. Tystlåten, hemlighetsfull, ständigt med stora, mörka solglasögon. Döm om allas förvåning när LeRoy några år senare avslöjades som en pseudonym. Den verkliga författaren visade sig vara Laura Albert, en fyrtioårig refuseringstrött kvinna bosatt i Brooklyn, New York. Och den mystiske figuren, som alla trott vara författaren, var Alberts 25-åriga svägerska. Världens, och min, besvikelse över det förlorade litterära underbarnet, går inte att beskriva. Plötsligt blev berättelserna fiktion och läsarnas intresse var som bortblåst.

Så, allt är inte vad det ser ut eller uppges vara, och kanske är det verkliga mer kittlande än det påhittade, men LeRoys/Alberts böcker är fortfarande värda att läsas.

Inga kommentarer: