fredag 12 juli 2013

Häxor och andra kvinnor (eller Häxorna av Roald Dahl)


Ovan ser ni en av de i bokbloggssammanhang kanske mer udda bilderna. Vad har egentligen mina sommarsvullna fötter med böcker och bibliotek att göra?

Jo, för som vi alla vet så fungerar minnet på mystiska vis. Prousts madeleinekakor (i På spaning efter den tid som flytt, del 1 om jag inte missminner mig) är troligen litteraturhistoriens mest kända exempel på hur en trivialitet (kakan) sätter igång gamla minnen. Bästa Virginia Woolf jobbade ju på liknande vis.

Men sådant här händer också i verkligheten och är alltså orsaken till att jag likt en förvirrad modebloggare lägger upp bilder på mina strumpor. För imorse såg jag att det inte är mina vanliga fötter med rätt fåniga strumpor utan istället… fötter utan tår! Precis som i Roald Dahls Häxorna.

Häxorna är en bok som jag läste som ganska liten och sedan har läst om i vuxen ålder. Och jag är faktiskt uppriktigt förvånad över hur grym den är (kanske allra mest för att det oåterkalleliga ju är skrämmande i sig). För den som missat så handlar boken om en liten pojke som tillsammans med sin mormor åker till en kurort. Där är tanken att de bara ska ha det (tråkigt) lugnt. Så han väntar sig naturligtvis inte att det möte för Kungliga Sällskapet för Förhindrande av Barnmisshandel som han råkar förirra sig in på ska visa sig vara årsmöte för Englands häxor. Som tur är vet han hur man känner igen en häxa. Bland annat har de peruk (de är skalliga under), handskar (på grund av kloliknande fingrar) och just fötter utan tår.


Jag älskade den här boken som liten (så mycket att jag alldeles läste sönder den) och tycker fortfarande att den i sällskap med Matilda är Roald Dahls bästa. Dock ångrar jag att jag läste om den som vuxen, på grund av att den faktiskt är rätt otrevlig även vid sidan av att den är läskig. För vilka är egentligen häxorna? Även vid en ytlig feministisk analys märks det problematiska i att häxor framställs som kvinnor som inte gör femininitet på rätt sätt. De trivs inte i högklackat, deras långa hår är bara fejk och, inte minst: de hatar, till skillnad från varje riktig kvinna, barn.

Som så ofta alltså i klassikersammanhang det torra rådet: Läs men glöm inte att diskutera också.

Inga kommentarer: