onsdag 30 oktober 2013

Janne min vän - boken och pjäsen


Jag går rätt mycket på teater och igår var det dags för Janne min vän, en dramatisering på Stadsteatern Skärholmen av Peter Pohls bok med samma namn. En riktigt bra och ganska jobbig dramatisering där åskådaren liksom inte kan komma undan den enda – och lysande! – skådespelaren Per Öhagens blick. Den spelas nästan bara som (utsåld) skolpjäs men ikväll och imorgon har även andra chansen att få se den. Ta den den som kan.

Och oavsett så kommer här ännu en uppmaning: Läs boken! Den kom redan 1985 och är alltsedan dess en modern klassiker.

Tiden (i pjäs såväl som i bok) är 1950-tal och platsen ett högst definierat Söder i Stockholm där Krille bor med sina lite töntiga men välordnade föräldrar. Lite pinsamt är det väl att mamma bryter på engelska och att pappa är byråsekreterare – ingen fattar ju vad han gör, till skillnad från kompisarnas pappor som jobbar som svetsare och målare och andra arbetaryrken. Men tryggt är det, om än ganska trist.

In i detta träder så Janne. Som ser ut som Pippi Långstrump men snabbt jobbar sig in i att bli en av grabbarna. I synnerhet blir han och Krille nära. Men vad gör han egentligen i de perioder då han är helt försvunnen (flera månader i taget)? Krille våndas, vill veta men orkar kanske inte med om det blir för tungt.

Det här är en riktigt bra och hemsk bok för alla att läsa och fundera över. Och det går inte att låta bli att (också) läsa den som en deckare. Hur slutar den egentligen? Som med alla bra böcker finns inget klart svar.


Inga kommentarer: