tisdag 21 januari 2014

Filosofiskt för barn

Barnböcker vill ofta ta upp stora frågor, svåra ämnen och våga utmana, åtminstone sedan tidigt 70-tal finns det mängder av exempel på detta. Men det är svårt att få det att funka, barnen som lyssnar eller läser kanske inte köper det, eller så blir det för präktigt undervisande. Jag gillar när barnlitteraturen vågar vara filosofisk men är allergisk mot romantiserande kärleksbudskap och sådant, en svår balansgång alltså! Därför blir jag mycket nöjd när jag hittar böcker som prickar precis rätt inom det här området.

Ett par gamla favoriter är Tomas och Anna-Clara Tidholm som ofta levererar, till exempel En som du inte känner där Anna-Claras drömska bilder förstärker alla känslor som ryms i texten. Boken har ett totalt barnperspektiv tycker jag, man befinner sig inne i karaktärernas relation, tankar och fantasier.


Anna Höglund blev ju Augustprisnominerad för sin kaninbok förra året (alltså nyss) som är väldigt filosofisk, men både den och hennes böcker om Igelkotten & mullvaden, Mina & Kåge och andra personligheter, passar nästan allra bäst för vuxna. Eller lite större barn, men jag gissar att formatet kan ställa till det här, eftersom bilderboksformen tilltalar småttingarna och många från skolåldern vänder sig till kapitelböckerna. Jag gillar trots allt hennes existentiella ångestproblematik och illustrationerna!

Sandvargen av Åsa Lind är en kapitelbok som kan läsas högt för rätt så små barn och den är i högsta grad filosofisk. Ett barn möter en Sandvarg som finns där för att diskutera eller bara spegla olika frågor och dilemman som dyker upp i barnets liv. Mormors sjal av samma författare handlar om två kusiner som kämpar för att få tid och utrymme att tänka ifred. Föräldrar stör och avbryter, men mormor ger dem en
frizon under sin stora sjal, så himla fint beskrivet hur det ibland krävs att föräldrarna lämnar sina ungar ifred så att de får ro att filosofera fritt, men ändå viktigt att en vuxen vill lyssna. Oftast finns en samtalspartner i form av syskon, vän eller djur i böckerna.

I en helt ny bilderbok som dök upp på mitt skrivbord är just den grejen väldigt härligt skildrad. Petrus Dahlin har skrivit och Maria Nilsson Thore illustrerat en bok om två syskons funderingar på var man är innan man finns. Det hade kunnat bli en kropp & knopp-bok som pedagogiskt förklarar hur barn blir till, men den stannar vid barnens funderingar. Deras tankar om ägg-galaxer, kometer och rymdfrön får inga invändningar eller enkla svar. De har en morfar med sig, på avstånd. Han finns mest där som trygghet, inte upplysare. Och när Storasyster säger ”kanske var du som en komet med en liten svans. Så ville jag ha ett syskon och då kom du” så vet vi ju faktiskt inget om just de barnens ursprung. Det lämnar öppet för en massa frågor och diskussioner med barnet man läser för. Också väldigt gulliga rymdbebisar! Innan jag fanns finns här.

Avslutningsvis måste jag ju nämna att Jostein Gaarder som skrivit ungdomsklassikern Sophies värld, oerhört populär filosofi för kids, har kommit med en bok nyligen. Man undrar heter den, jag har inte läst den än, men dess ambition verkar vara att ge läsaren en filosofisk resa bland de stora frågorna. Värt att kolla upp.

Inga kommentarer: