torsdag 20 februari 2014

Tove Janssons känsla för vår

Imorse vaknade vi till ett gråvitt vinterlandskap, men tidigare den här veckan har nog många fått vårkänslor eller vårkänningar. Solen tittade fram och det var barmark och luktade mer grus än snö utomhus. Vårljuset fick mig att tänka på en novell ur samlingen Lyssnerskan (1971) av hundraårsjubilerande Tove Jansson. 

Från Skatudden, målning av Tove Jansson

Novellen heter ”Om våren” och jag tycker att den fint beskriver vinterns och vårljusets påverkan på människor:

”I dethär nakna ljuset syns alla vinterns spår inte minst i ett ansikte, allting blir tydligt och vänder sig utåt, utlämnat och genomborrat av ljus. Alla kommer fram ur sina hål. Kanske har de genomlevat vintern i skock eller kanske allena, av lust eller tvång, men nu kommer de fram och söker sig ner mot vattnet, så gör de alltid."

Våren känns både oväntad och som en påminnelse om det återkommande: "Vad det rinner och droppar överallt, det skiner och bländar, nu börjar det växa igen, alltihop om igen, tänk att det orkar. Det är ju alldeles fantastiskt dethär att det alltid finns ytterligare en möjlighet".

Novellsamlingen är fin och rätt dramatisk, och jag tycker att den fungerar bra som introduktion till Tove Janssons författarskap (till exempel för den som bara läst Mumin innan). Se om Lyssnerskan finns inne på biblioteket

När jag skriver om Tove Jansson måste jag också tipsa om den nya Tove Jansson-biografin av Tuula Karjalainen med titeln "Arbeta och älska". Victoria som läste den inför bokcaféet härom veckan hälsar att den är bra och läsvärd! Är den utlånad finns kanske Boel Westins ännu mer omfattande Tove Jansson-biografi inne?
 

 

Inga kommentarer: