onsdag 4 mars 2015

Biblioteksbella hyllar: Fjärilen från Tibet


I ett brev till en skolkamrat skrev Franz Kafka så här: ”En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss”. Kanske måste inte precis varje bok vara en yxa, ibland kan det ju räcka bra med en slö smörkniv, eller en chokladbit för det svultna barnet inom oss; men visst har Kafka rätt i att det är yxböckerna man minns starkast. En bok som verkligen rört om i mig, kanske lite mer än jag helst skulle velat, är Fjärilen från Tibet, av C J Håkansson. Det här är en skräckroman som skildrar världens undergång, och det är ju ett populärt tema. Både apokalypser och postapokalypser används ju flitigt som fond för alla möjliga sorters berättelser, men efter att ha läst Håkansson undrar man om inte alla dessa undergångsvisioner är väldigt tillrättalagda, och liksom besparar oss det verkligt skrämmande så vi får desto mer tid att gotta oss åt fallande skyskrapor, vulkanutbrott och levande döda. I Fjärilen från Tibet är det nämligen inte bara människor, byggnader och samhällen som går åt. Själva vårt språk, vår logik, vår tidsuppfattning, våra sinnesintryck; ner och upp, rätt och fel, sant och falskt, allting utmanas och bryts sakta ner av Håkanssons förstörelseiver.

Låt inte det äckliga omslaget lura dig. Innehållet är ännu äckligare.
Ett utdrag kan inte riktigt göra boken rättvisa då den liksom drabbar genom sin massverkan, men för att ändå ge en uppfattning:

Kvinnan svävade över marken, hennes vajer var av, den såg ut att ha blivit avbiten, tafsen spretade som roten på ett omkullvält träd. Hon var helt naken, benen uppdragna mot bröstet, armarna runt benen. Kvinnan skakade där hon hängde, kraftiga feberspasmer fick henne att ibland röra sig fram och åter, från sida till sida. När han kom närmare såg han att hennes skinn kokade. Huden över ryggen bubblade som vattnet i en kastrull. En flugsvärm surrade runt henne, ljudet från deras hundratals vingpar var frenetiskt, galet, ilsket. Gode Gud, var har jag hamnat?

Detta var ur inledningen, och den lätt absurda, drömlika stämningen blir bara starkare allteftersom. Och för den som tyckte att det lät lite obehagligt kan jag avslöja att det bara blir värre, så inget för den äckelmagade med andra ord. Men vill du få din verklighetsuppfattning ifrågasatt på djupet, och samtidigt njuta av ett otroligt suggestivt och poetiskt språk, ge denna den främsta av mina yxböcker en chans. Du må skakas i dina grundvalar, men du lär inte bli besviken.

Inga kommentarer: